PK Stockholm

Kvällens program startar kl 19.30. Först ut: Olle Stenholms pris delas ut (i år till redaktionen för Medierna i P1), sedan Beatrice Ask om den nya lagen om olovlig fotografering. Cirka kl 20 startar debatten om Egypten och journalistiken kring revolutionen där. Läs mer om panelen här.

I panelen, från vänster: Urban Hamid, frilandsjournalist, Kassem Hammadé, reporter, Expressen, Ingrid Thörnqvist, utrikeschef SVT nyheter, Inga Brandell, statsvetare Södertörns högskola, Yasmine El Rafie, frilans, Aron Lund, skribent, Upsala Nya Tidning, Robert Rydberg, enhetschef på UD.

Försnack med Beatrice Ask


Uppdaterat: Förändringar i panelen på grund av läget i Egypten, se mer nedan.

Tahrir-torget i Kairo är centrum för världens blickar, men regimen stryper det fria ordet. Hur påverkas journalistiken av upproret, censuren och våldet?. Välkommen till debatt måndagen den 14 februari 2011 från kl 19.30 Café Panorama, plan 5 i Kulturhuset vid Sergels Torg. Dörrarna öppnas kl 18.00.

Kvällens program:

  • Kl 19.30 Olle Stenholms pris delas ut
  • Kl 19.40 Beatrice Ask – Justitieministern svarar på kritiken av lagen om olovlig fotografering
  • Kl 20.00 Paneldebatt (deltagare se nedan)

I panelen kl 20.00

  • Yasmine El Rafie, frilans
  • Aron Lund, skribent, Upsala Nya Tidning
  • Robert Rydberg, enhetschef på UD

Panelen förstärks med:

  • Urban Hamid, frilandsjournalist, suppleant i styrelsen för Reportrar utan gränser
  • Ingrid Thörnqvist, utrikeschef SVT nyheter
  • Inga Brandell, statsvetare Södertörns högskola

Följande tre från den ursprungliga inbjudan utgår på grund av att de är kvar i Kairo.

  • Kassem Hammadé, reporter, Expressen
  • Bitte Hammargren, utrikeskorrespondent, SvD
  • Agneta Ramberg, utrikeskommentator, Sveriges Radio

Debattledare: Ulrika Knutson, PK-ordförande

Kvällens meny:

Sesamlax med wasabi och rostad potatis. Vegetariskt alternativ finnes.
Mat med glas vin 130, glas vin 40, starköl 45. Bordsbeställning enbart till PK:s kansli tel 08-556 061 49 (kl 08.30-12.00).
Bokningar kan inte göras via PK:s telefonsvarare.

OBS! Gäster som bokat bord ska vara på plats senast kl 19.00.
Anländ gärna i god tid. Vi har vid flera debatter på senare tid haft fullsatt.

Varmt välkomna
/Styrelsen

Nästa debatt: Måndagen den 14 mars 2011.

Debatten livesänds på nätet www.publicistklubben.se. Där kan du också följa samtal och panel i efterhand.


I panelen fr.v: Jesper Huor, författare och journalist, Johannes Wahlström, frilansjournalist och Wikileaks röst i Sverig, Mats Svegfors, vd, Sveriges Radio, Karin Olsson, kulturchef, Expressen, Rasmus Fleischer, forskare och debattör och Åsa Linderborg, kulturchef, Aftonbladet.

Försnack om Primegate

Carl-Fredrik Jaensson, partner i Prime, diskuterar med Aftonbladets samhällschef Lena Mellin. PK:s Karin Eriksson leder samtalet.
Läs mer om kvällens ämne och debattpanel här.


Vad händer när det globala nyhetsflödet domineras av en enda megaläcka, som styrs av några få personer? Har Wikileaks stärkt eller försvagat yttrandefriheten? Välkommen till debatt måndagen den 17 januari 2011 från kl 19.30

Kl 19.30: Primegate
Carl-Fredrik Jaensson, partner i Prime, diskuterar med Aftonbladets samhällschef Lena Mellin.
PK:s Karin Eriksson leder samtalet. (Uppdaterat: Paul Ronge har fått förhinder och deltar inte i samtalet)

I panelen kl 20.00: Världen efter Wikileaks

  • Rasmus Fleischer, forskare och debattör.
  • Åsa Linderborg, kulturchef, Aftonbladet.
  • Karin Olsson, kulturchef, Expressen.
  • Mats Svegfors, vd, Sveriges Radio.
  • Johannes Wahlström, frilansjournalist och Wikileaks röst i Sverige.

Debattledare:  Ulrika Knutson, PK-ordförande

Plats: Café Panorama, plan 5 i Kulturhuset vid Sergels Torg. Dörrarna öppnas kl 18.00. Ingång från huvudentrén vid gatuplanet. Rulltrappa upp till plan 5.

Kvällens meny: Lax med grönsaker. Vegetariskt alternativ finnes. Mat med glas vin 130, glas vin 40, starköl 45. Bordsbeställning enbart till PK:s kansli tel 08-556 061 49 (kl 08.30-12.00). Bokningar kan inte göras via PK:s telefonsvarare. OBS! Gäster som bokat bord ska vara på plats senast kl 19.00.
Anländ gärna i god tid. Vi har vid flera debatter på senare tid haft fullsatt.

Varmt välkomna
/Styrelsen

Nästa debatt: Måndagen den 14 februari 2011.
Debatten livesänds på nätet www.publicistklubben.se. Där kan du också följa samtal och panel i efterhand.


Efter ett intensivt 2010 med många välbesökta och uppmärksammade debatter, blickar vi framåt mot 2011. Här kommer alla datum för vårens sammankomster. Skriv in dem redan nu i almanackan så att du inte missar någon. Som vanligt är du välkommen med dina synpunkter på sådant du tycker vi ska ta upp i debatten.

Debatter våren 2011

  • mån 17 januari
  • mån 14 februari
  • mån 14 mars
  • mån 11 april
  • mån 9 maj

Debatter hösten 2011

  • mån 12 september
  • mån 10 oktober
  • mån 7 november
  • mån 5 december


Publicistklubbens sista debatt för året stod sig väl i konkurrensen med julbord och klappstök, och det var en engagerad publik som var med och diskuterade om vetenskapsjournalistiken klarar att granska forskningen, eller om den sitter i knät på forskarna.

Läs mer om debattpanelen här.

På scen fanns Svenska Dagbladets medicinreporter Inger Atterstam, Johan Bergendorff, producent på SR:s vetenskapsredaktion, Patrik Hadenius, chefredaktör på tidskriften Forskning och Framsteg och Martin Ingvar, professor på Karolinska Institutet.

Martin Ingvar tyckte sig se två motsatta tendenser inom vetenskapsjournalistiken, och kallade den ”fläckvis” bra, som hans filosofilärare skulle sagt. Enligt Ingvar är många vetenskapsjournalister välutbildade och duktiga på att värdera forskningen, men samtidigt tycker han sig se en annan trend, med en sämre och mer snuttifierad bevakning.

Övriga i panelen höll till viss del med. Patrik Hadenius tyckte att de bra fläckarna blir allt större och Johan Bergendorff sa att den stora skillnaden var att när han kom in i vetenskapsjournalistiken i mitten av 90-talet så var det i första hand vetenskapsutbildade som lärt sig reporterjobbet, medan det idag i större grad är journalister som lärt sig om vetenskap. En utveckling man kan diskutera, men som enligt Bergendorff har lett till en bra utveckling på Sveriges Radio eftersom man idag är bättre på att granska. Inger Atterstam jämförde med 80-talet då Svenska Dagbladet hade en redaktion på sju-åtta personer och med flera uppslag i tidningen varje söndag att fylla. Idag har det blivit mer kritiskt granskande, men utrymmet är mycket mindre. Dessutom är det en större fokusering på vad de internationella vetenskapstidskrifterna skriver idag, vilket hon anser gör att svensk forskning hamnat i bakvattnet.

Martin Ingvar konstaterade syrligt att det är lättare för journalister att få allting serverat från de internationella tidsskrifterna, varpå Atterstam kontrade med att det stora flödet av forskarrapporter – över 500 000 publiceras årligen i världen – gör att en stor del av tiden går åt till att välja bort. Johan Bergendorff menade att det är en kvalitetsstämpel om en artikel publicerats i exempelvis Nature, även om inte det tar bort den enskilde journalistens ansvar.

En stor del av debatten handlade om den ökade kommersialiseringen av vetenskapen. Inger Atterstam var kritisk mot att medicinbolagen köper ledande forskare och docenter som talesmän, och efterlyste tydligare etiska regler från bland annat KI, något Martin Ingvar hävdar redan finns.

Johan Bergendorff berättade om hur stora delar av etablissemanget inte är vana vid att bli granskade och hänvisade till sin egen, uppmärksammade, granskning av Nobelstiftelsen, som bland annat visade att två av Astra Zenecas styrelsemedlemmar satt med i den priskommitté som utsåg ett pris som gynnade två av Astras patent. Han beskrev även hur Nobelstiftelsen gått från att vara väldigt välkomnade och öppna med information, fram till dess att de såg resultatet. Idag kände sig inte Johan Bergendorff fullt lika väl mottagen.

Ett annat ämne som avhandlades var vikten av publicitet för forskarna. Måste man synas? Något som Martin Ingvar var väldigt tydlig med att så var fallet; ”Man kan inte lägga ner en forskningsenhet som är väl skriven om i pressen”.

Inger Atterstam kände en väldig ambivalens till forskningssamhället som hon beskrev som en manipulativ lobbyorganisation med det gemensamma målet att få fram mer pengar från samhället. Ett uttalande som fick Martin Ingvar att protestera högljutt.

Referat av
Therese Larsson
Ledamot PK:s styrelse


Nu laddar Sverige för årets guldgala till snillets ära. Men hur mår vetenskapsjournalistiken mellan Nobelkalasen? Klarar den att granska forskningen, eller sitter den i knät på forskarna? Välkommen till debatt måndagen den 6 december 2010 från kl 19.30.

Kl 19.30
Vem får PKs guldpenna? Pristagaren samtalar med Publicistklubbens Ulrika Knutson.

I panelen kl 20.00

  • Inger Atterstam, medicinreporter, Svenska Dagbladet.
  • Johan Bergendorff, producent, SR:s vetenskapsredaktion.
  • Patrik Hadenius, chefredaktör, Forskning och Framsteg.
  • Martin Ingvar, Professor, Karolinska Institutet.

Debattledare: Ulrika Knutson, PK-ordförande

Lokal: Café Panorama, plan 5 i Kulturhuset vid Sergels Torg. Dörrarna öppnas kl 18.00. Ingång från huvudentrén vid gatuplanet. Rulltrappa upp till plan 5.

Kvällens meny: Tandoorikyckling med gurkraita samt jasminris. Vegetariskt alternativ: Lasagne. Mat med glas vin 130, glas vin 40, starköl 45. Bordsbeställning enbart till PK:s kansli tel 08-556 061 49 (kl 08.30-12.00).

Bokningar kan inte göras via PK:s telefonsvarare. OBS! Gäster som bokat bord ska vara på plats senast kl 19.00.

Anländ gärna i god tid. Vi har vid flera debatter på senare tid haft fullsatt.

Varmt välkomna
/Styrelsen

Nästa debatt: Måndagen den 17 januari 2011.

Debatten livesänds här på www.publicistklubben.se. Där kan du också följa samtal och panel i efterhand.


Kvällen började med vad som blev en utfrågning av Daniel Sandström, chefredaktör på Sydsvenska Dagbladet och Per Svensson, reporter på samma tidning, om mediernas bevakning och behandling av skotten i Malmö. Men ganska snart kom det att handla om hur övriga Sveriges och utrikes media har behandlat Malmö som stad. Både Per Svensson eller Daniel Sandström tyckte att det har blivit helt fel när de här händelserna i andra medier beskrivits som en invandrarproblematik.

- Som malmöbo känner man sig oerhört främmande i den här rapporteringen, sa Per Svensson, vi bor i en oerhört trevlig stad, fortsatte han.

Daniel Sandström menade att det är slarvigt uttryckt när man beskriver det som att någon skjuter på invandrare, han ville hellre uttrycka det som att; någon skjuter på malmöbor.

Och Per Svensson beskrev en verklighet där han aldrig blivit så hånad och utsatt på nätet som när han i tidningen skrev att Malmö är en bra stad.

Kvällens debattämne var om vi får veta sanningen om kriget i Afghanistan, och vilken roll politikerna, försvaret och journalisterna spelar?

I panelen deltog Rolf Porseryd, utrikesreporter på TV4, Christina Gustafsson, utrikeschef på Ekot, Mikael Holmström, säkerhetspolitisk reporter på Svenska Dagbladet, Åsa Tillberg, redaktionschef på Dagens Nyheter och Erik Lagersten, informationsdirektör i Försvarsmakten.

Själva debatten började i frågeställningen om vi verkligen får veta sanningen om vad som händer och varför. Erik Lagersten från försvarsmakten ställde genast den retoriska frågan vad motsatsen skulle vara, att försvaret mörkar, alltså inte berättar sanningen, och det, sa han, att det gör vi inte. Det vill säga, försvaret berättar så gott man kan det man vet.

Däremot sa Erik Lagersten att det kanske var så svårt att förstå vad det är som händer i Afghanistan, inte bara för allmänheten och media utan också för militärerna. Och just därför blir det svårt att rapportera och berätta om vad det är som händer. Det finns en ovana att hantera information om konflikter menade han.

Christina Gustafsson sa att; ”den sanning vi ser den får man via Ekot – men att påstå att vi visar allt, det kan vi inte göra”.

Och Rolf Porseryd menade att vi inte får sanningen eftersom vi helt enkelt inte finns på plats hela tiden.

Mikael Holmström ville att debatten också skulle handla om politikerna, och sa att han trodde att de inte förstår att vad kriget egentligen handlar om, det är att man ska utrota terrorismen.

Rolf Porseryd berättade om vad som hände när fotografen Ulf Strömberg sköts till döds i Afghanistan 2001. Och Christina Gustafsson sa att man efter den händelsen har blivit oerhört mycket mer försiktig när man skickar ut reportrar till riskfyllda uppdrag. Och Rolf Porseryd menade att den här mer försiktiga hållningen har lett till att vi heller inte finns på plats när vi kanske borde göra det. Det handlar om områden som Irak, Gaza, Mexiko och Somalia, där vi inte får veta riktigt vad som händer för att vi inte vågar vara där.

- Vi kan inte bara backa för att uppgiften är svår, sa han, för då tycker jag att vi tappar fokus.

Mikael Holmström menade att problemet är att det sen kalla kriget tog slut inte längre finns reportrar som kan och förstår något om krigsmakten och hur den talar. Den bristen leder till att vi inte får den rapportering vi borde ha.

Men på Ulrika Knutsons fråga, om det saknas reportrar som kan tillräckligt mycket, sa Åsa Tillberg att de visst har tillräckligt många reportrar, det handlar bara om att ”vi måste kunna lita på att de ger oss tillförlitlig information” och att ”de inte tar onödiga risker”.

Slutligen ville Ulrika Knutson ha svar på frågan hur rapporteringen kan bli bättre.

Åsa Tillberg trodde att de kommer att resa mer till Afghanistan, Christina Gustafsson tyckte att det vore bra att satsa på att fler reportrar fick säkerhetsutbildning så att redaktionen inte var beroende av några ytterst få reportrar som kan bevaka områden med hög risk, och Rolf Porseryd menade att det både handlade om större resurser till utrikesbevakningen och om en större penetrering av vad de svenska trupperna gör och åstadkommer. Och han avslutade debatten med sin egen åsikt att; ”då kanske vi kommer fram till att det inte blir så mycket för de miljarder vi sätter in utan att vi i stället för över dem till civil verksamhet och lämnar landet för gott”.

Lena Scherman

Läs mer om program och deltagare i panelen här. Gellert Tamas hade fått lämna återbud, kvällen inleddes därför med ett samtal med Daniel Sandström och Per Svensson från Sydsvenska Dagbladet.


Vad får vi veta om kriget? Kan medierna få fram sanningen om Afghanistan? Hur blev det glömda kriget rubrikernas krig?
Vilken roll spelar politikerna, försvaret och journalisterna?

Välkommen till debatt måndagen den 8 november 2010 från kl 19.30

Kl 19.30 – Skotten i Malmö.
Gellert Tamas, författare till ”Lasermannen, en berättelse om Sverige” och Daniel Sandström, chefredaktör, Sydsvenska Dagbladet, samtalar med Ulrika Knutson.

I panelen kl 20.00

Samtalsledare: Ulrika Knutson, PK-ordförande

Lokal:
Café Panorama, plan 5 i Kulturhuset vid Sergels Torg. Dörrarna öppnas kl 18.00. Ingång från huvudentrén vid gatuplanet. Rulltrappa upp till plan 5.

Kvällens meny:
Indisk lammgryta med saffransris . Vegetariskt alternativ: Pasta med grönsaker.
Mat med glas vin 130, glas vin 40, starköl 45. Bordsbeställning enbart till PK:s kansli tel 08-556 061 49 (kl 08.30-12.00).

Bokningar kan inte göras via PK:s telefonsvarare. OBS! Gäster som bokat bord ska vara på plats senast kl 19.00.
Anländ gärna i god tid. Vi har vid flera debatter på senare tid haft fullsatt.

/Varmt välkomna
Styrelsen

Nästa debatt: Måndagen den 6 december kl 19.30.

Debatten livesänds på nätet http://www.publicistklubben.se. Där kan du också följa samtal och panel i efterhand.


Se sändningen från Kulturhuset i Stockholm, nu i högupplöst version.

Referat från Publicistklubbens eftervalsdebatt i Stockholm. Debatten leddes av Ulrika Knutson och Karin Eriksson från PK-styrelsen.

Paneldeltagare, från vänster till höger: Mona Sahlin (S), Helena Dyrssen (FP), Göran Hägglund (KD), Fredrick Federley (C), Peter Eriksson (MP), Mattias Karlsson (SD), Lars Ohly (V), Fredrik Reinfeldt (M).

Partitopparna fick som vanligt sin chans att hårt och skoningslöst utvärdera mediernas bevakning av valrörelsen. Det började lite försiktigt med att partiföreträdarna ganska unisont tyckte att rapporteringen skulle ha beröm för att den hade bredd, handlade om sakfrågor och inte skandaler, med bra utfrågningar och debatter i radio och tv. Men sen fanns det många olika uppfattningar om vilka missar medierna gjort.

Kampanjjournalistiken mot Mona Sahlin ”trädde över alla gränser” menade Lars Ohly och förklarade det delvis med politiserade redaktioner och en journalistik som tjänar vissa syften.

Också Mona Sahlin kritiserade Expressen som av journalistikprofessorn Kent Asp pekats ut som den tidning som mosade Mona hårdast inför valet. Hon pratade också om mätningshysterin och om hur hon fick svara på alldeles för många frågor om opinionssiffror.

Peter Eriksson tyckte det var orättvist att bara peka ut Expressen utan valde att också rikta en hård spark mot Dagens Nyheter där han menade att ledarsidorna varit mer ”sansade och neutrala” än analyserna på nyhetsplats.

Fredrik Reinfeldt trädde då till mediernas försvar med teorin att det var de rödgrönas oenighet och ofärdiga förslag som triggat rubrikmakarna. Det handlar i hög grad om förtjänad media, sa han.

Göran Hägglund ville inte anklaga nyhetsjournalisterna för att vara vridna åt något håll utan konstaterade att en bra nyhet är en bra nyhet. Han lovordade Twitter och sa att de sociala medierna sänker trösklar och gör politiken mer tillgänglig.

Sverigedemokraternas Mattias Karlsson sa att för deras del har de sociala medierna varit helt avgörande för valframgången. Eftersom partiet inte behandlas som de andra partierna av etablerade medier så följer deras sympatisörer istället bloggar och annat för att få veta var partiet står i olika frågor. Mattias Karlsson gav Sveriges Radio beröm som det av de traditionella medierna som behandlat SD mest schysst.

Folkpartiets Helena Dyrssen tyckte att det sämsta med årets valrörelse var spelteorierna och spekulationerna om eventuella valutgångar – medierna skadade människor genom att beskriva vad som skulle hända eller inte hända med dem efter valet, sa Dyrssen.

Fredrick Federley från Centerpartiet instämde och sa att medierna gick händelserna i förväg och komponerade regeringar innan valet var färdigt. Trivialisering, personifiering och maktspel blev mer intressant än sakpolitik menade Federley. Han berättade att när Centerpartiet presenterade en migrationspolitisk rapport kom en journalist, men när Federley sprang 60 meter i högklackat i Almedalen visades det på TV varje kväll.

Både Lars Ohly och Mona Sahlin talade mot slutet av debatten om hur olustigt det kändes med Kristian Luuks skojfriska tilltalston i SVT:s valvaka. Ohly sa att kantringen mot underhållningsjournalistik leder bort från det väljarna är intresserade av: fakta och kunskap. Han fick då till publikens stora glädje följdfrågan varför han själv då valde att fria i direktsändning – och svarade att DET inte var valrörelsetaktik, det var kärlek.

Aina Jutterström
Ledamot PK:s styrelse