PK Västra

PK Debatt | måndag 21 februari 2011 | kl. 18.00

Vikariat till vanvett
- Är den fast anställda journalisten en utrotningshotad art?

Kollegor som drabbats av las, shanghajats av bemanningföretag eller tvingats bilda bolag för att få jobba på våra public serviceföretag möter facket och arbetsgivare.

Medverkande är bland andra:
Agneta Lindblom Hulthén, ordförande i SJF
Helene Axelsson Sahlin, HR-direktör på SVT
Tobias Hellström, verksamhetschef på Marieberg Media och tidigare personalredaktör på Expressen
Susanne Nilsson – Markus Hankins – Linn Ohlsson
Moderator: Anders Jonsson

Kom direkt från jobbet och mingla med kollegor innan debatten börjar!
Från kl. 17.00 serveras mat och kaffe för 100 kr/person. Studentpris: 50 kr/person. Betalning sker på plats. Vegetariska alternativ finns.

Anmäl Dig senast fredag den 18 februari till pkvastra@gmail.com eller via telefonsvar på 070-023 10 21. Observera att föranmälan endast krävs om du ska äta.

Varmt välkomna önskar
Styrelsen PK Västra

PK-debatten 17 januari blev en välbesökt samtalskväll i tre akter om Sveriges roll och röst i världen mellan författaren Henning Mankell och GP-journalisten Britt-Marie Mattsson, som förra året utkom med boken Neutralitetens tid – Svensk utrikspolitik från världssamvete till medgörlig lagspelare.

Akt 1: I klorna på Nato?
Har neutraliteten varit helig för svensk utrikespolitik, frågade kvällens moderator Erik Blix. Ja, sa Britt-Marie Mattsson som nämnde fläckarna under andra världskriget men som helhet tyckte att Sverige lyckats ganska bra när man stakade ut sin väg mellan Warszawapakten och Nato. Under intervjuerna inför sin bok med tidigare utrikesministrar märkte hon att det var svårt för dem att sätta fingret på när neutralitetspolitiken upphörde. ”Den var stendöd när vi gick in i EU”, sa till exempel Carl Bildt.

Varför var vi inte med Nato? Vi behövde inte, sa Henning Mankell och nämnde alla amerikanska överflygningar med spaningsplanen U2.
- Det var flagranta brott not neutraliteten. Idén med den svenska alliansfriheten är ett av de största politiska hycklerierna under min livstid.
Han ansåg att Sverige och Per Albin Hansson förde en skicklig politik som höll Sverige utanför andra världskriget, samtidigt som det var en svek mot de ockuperade grannarna Norge och Danmark.

Om det nuvarande svenska engagemang i Afghanistan, sa Britt-Marie Mattsson: – Det är intressant, vi samarbetar och deltar på samma villkor i Afghanistan och är i princip medlem i Nato. Dessutom har Nato har kärnvapen och det måste vi förhålla oss till.
- Jag är helt överens med Britt-Marie, sa Henning Mankell. Idag är det väldigt viktigt att vi inte rycker på axlarna och att vi inte går med i Nato för att åtminstone behålla något slags självständighet.
Britt-Marie Mattsson: – FN har sagt ja till rätten till vedergällning, men vad som sedan utvecklats till ett fullskalekrig har skett inom Natos ram, där Sverige inte är med, och samtidigt som vi är med i alla militära operationer har vi ett vilt flaggande om att vi är med för att bygga flickskolor. Där finns ett stort bedrägeri, att vi inte vågar tala om att vi är med militärt.
Henning Mankell: – Alla krig som väst utkämpat i Afghanistan sedan 1850-talet har förlorats. Det finns inga möjligheter att med vapenmakt införa ett styre som afghanerna inte vill ha.
Britt-Marie Mattsson: – Det är också många dödade afghaner som över hvud taget inte räknas. Hur många går åt av svensk eld? Hur många har svenska grabbar skjutit ihjäl i självförsvar eller offensivt? Vi journalister har lite tappat kontrollen och jag inkluderar mig själv.

Från publiken kom ett inpass om att det ibland finns situationer där militärt våld är nödvändigt och en undran om hur andra världskriget annars gått.
Britt-Marie Mattsson: – Varför är vi i Afghanistan? Är det för att hjälpa USA eller för att vi ska bygga flickskolor, som mantrat nu lyder. Man måste skala av retoriken och vara ärlig i sina avsikter.
Henning Mankell:- Jag vet inte varför vi är i Afghanistan, men jag vet att vi inte borde vara där. Vi borde försöka motivera USA och Storbritannien att gå in i en dialog. Men jag är inte pacifist utan fullständigt övertygad om att våld kan vara nödvändigt, särskilt befrielsekrig.

Är vi i klorna på Nato? – Ja, det kan jag nog tänka mig och jag är oerhört förvånad över att socialdemokraterna hänger med, sa Britt-Marie Mattsson.

Akt 2: Ett skepp kom lastat – vad Ship to Gaza förde med sig
Henning Mankell om vad som fick honom att följa med på ett av skeppen: – Jag tyckte det var ett handgripligt och bra initiativ, att bryta en illegal blockad, att komma med ett fartyg lastat med ickevåld, med det mest elementära för att människor ska överleva, så när Mattias Gardell ringde mig sa jag ja.

Om de risker han kalkylerade med? – Det är klart att jag tänkte igenom det, jag pratade med Eva, jag skrev ett brev och lämnade till en nära vän och det värsta skulle hända. Sedan baxnade jag över Israels dumhet, vi var långt ute på internationellt vatten, soldaterna gick till direkt anfall och några av dem som dog var prickskjutna mellan ögonen, så gör inte nervösa soldater som blir överfallna.

Britt-Marie Mattsson om den analys hon tror att Israel gjorde: – Maktfullkomlighetens analys och totala förvissning att man har USA:s stöd och att EU inte protesterar särskilt högljutt över något, till exempel bombningarna förra julen.

Henning Mankell om den analys Ship to Gaza gjorde: – Vi gjorde fullständigt rätt analys och de hittade inte tillstymmelsen till vapen, utom en kockkniv i köket och en av mina rakhyvlar. Vi kan inte säga att det var en succé eftersom nio människor dog, men vi förändrade faktiskt världen, hela världen fick se vad som pågick och jag är stolt.

Hade reaktionen blivit så kraftig om inte nio människor dött? – Det bästa hade naturligtvis varit om de hade släppt igenom oss och släppt blockaden. Om man sätter sig upp mot människor som förtrycker andra människor då utsätter man sig för stora risker.

Britt-Marie Mattsson undrade vad som kommer att hända och hur länge situationen i Israel kommer att fortgå. – Obama är ju en Söderhavets grabb och jag tror att amerikanarna är på väg mot annat håll. Hon nämnde också att sedan hon 1972 började skriva om Israel-Palestina-konflikten har hon konsekvent blivit utsatt för brev, påhopp och hat från företrädare för den judiska församlingen i Göteborg, vilket hon också tar upp i sin bok.

Henning Mankell sa att han mer och mer börjar tvivla på en tvåstatslösning i Israel och snarare tror på en sydafrikansk lösning, men att man i så fall behöver hitta en Mandela och en de Klerk.

I publiken satt Henry Asher, som också deltog i Ship to Gaza, och påminde om att den politiska framgången kom två dagar före den israeliska räden, alltså innan några dödsoffer krävdes.
- Redan den 29 maj fick jag de sista nyheterna ropade till mig från Hennings båt, att Ban Ki-moon krävde att blockaden ska upphävas, att Netanyahus besök hos Obama var inställt och att Ashton protesterat mot blockaden. Framgången fanns alltså innan.

Akt 3: En tickande bomb – ”Det islamistiska hotet” och hur det hanteras
Efter självmordsbombningen i Stockholm, hur hanterar vi hotet från islamismen och hur beskirver vi islam som religion och islam som terrorism?
Henning Mankell: – Kvällstidningarna är gapiga, spekulativa och vill skrämma, skrämma, skrämma och det är ett otroligt nederlag. Andra eller vissa försöker säga att i alla världsreligioner utom buddismen existerar fundamentalism som kan få otäcka uttryck, och där man kidnappar religionen för egna syften. Det finns inget i Koranen som motiverar fundamentalistisk terror.
- Men det går inte att jämför religionernas makt. Islam är en mycket mer totalitär religion, man får kanske gå tillbaka till 1700-talet i Sverige för att se samma motsvarighet bland prästerskapets makt inom kristendom som den makt imamerna har idag.

Moderatorn Erik Blix nämnde att det finns 400 000 muslimer i Sverige, av vilka 98 000 tillhör något samfund och 300 000 har flytt från religiöst förtryck. Var finns deras röst?
Henning Mankell: – I svensk modern historia dömer vi alla romer på ett sätt och alla muslimer får en kollektiv skuld. I min tilltro till upplysningen och dialogen kan journalister spela en mycket mer aktiv roll än de gör idag. Vi kan också alla fördjupa närheten till de människor vi är rädda för.

Ett av de sista orden fick Henry Asher, som blev glad när muslimska företrädare i Sverige tog avstånd från självmordsbombningen, samtidigt som han ifrågasätter krav på kollektiva avståndstaganden.
- Ingen kräver att sverigedemokrater ska ta avstånd från högerattacker i Europa, precis som judar inte ställs till ansvar för Israels handlingar.
Han nämnde också att enligt Europol har 0,3 procent av terrorattackerna i Europa de senaste åren begåtts av muslimer och 70 procent av personer som har högeranknytning eller är nationalister.

/Styrelsen PK Västra

PK Debatt | måndag 17 januari 2011 | kl. 18.00

Kom direkt från jobbet och mingla med kolleger innan debatten börjar!
Från kl. 17.00 serveras mat till after work-pris. Vegetariska alternativ finns.

Ett samtal i tre akter om Sveriges roll och röst i världen:
Akt 1: I klorna på NATO – Sverige och neutraliteten
Akt 2: Ett skepp kom lastat – vad Ship to Gaza förde med sig
Akt 3: En tickande bomb – ”Det islamistiska hotet” och hur det hanteras

I rollerna:
Författaren: Henning Mankell
Utrikeskorrespondenten: Britt-Marie Mattsson
Moderatorn: Erik Blix

Anmäl Dig senast fredag den 14 januari till pk.vast@telia.com alternativt till Karl-Axel Jansson 070-538 87 53.

Varmt välkomna önskar
Styrelsen PK Västra

Höstens sista PK-kväll i ett kallt och snöigt Göteborg blev innehållsdiger:

· Utdelning av såväl JMG-stipendium som PK västras stora pris

· Fyllnadsval till styrelsen

· Diskussion om kulturtidskrifternas framtid

· För Sverige i tiden – rätt eller fel att publicera Den motvillige monarken?

För att ta det från början: det var en mycket lycklig och glad Anni Alm som tog emot JMG-stipendiet för sitt examensarbete som har titeln Arbetsskadelotteriet. Under sin praktik i våras fick hon uppslaget att undersöka hur arbetsskadeförsäkringen tillämpas i olika delar av landet och hon upptäckte stora skillnader, som hon levandegjorde med människor som har drabbats hårt av de olika bedömningarna.

Examensarbetet gjorde Anni Alm under sin sjätte termin på JMG, i samarbete med praktikplatsen Dagens Arbete, där det publicerades. Flera andra medier uppmärksammade också de orättvisor som blottades i Arbetsskadelotteriet.

- Jag hade inte en tanke på att mitt arbete skulle få pris, jag är jätteglad, sa Anni när hon fick diplom och 10 000 kronor av PK:s ordförande Inger Jalakas.

Ett noggrant och tålmodigt arbete fick alltså sin belöning. Anni Alm jobbar efter sina avslutade journalistikstudier på Gefle Dagblad, som allmänreporter.

En annan tålmodig reporter, Hannes Råstam, blev belönad med PK Västras stora pris. Motiveringen till priset anger varför:

Hannes Råstam har med stort tålamod, noggrannhet och lyhördhet samt med känsla för detaljer och förmåga att skildra komplicerade sammanhang i sina dokumentärfilmer för TV avslöjat tre av vår tids största rättsskandaler.

· Incestdömde Bo Larsson – fallet Ulf (2003)

· Mordbränderna i Falun – varför erkände dom? (2008)

· Thomas Quick – att skapa en seriemördare (2009)

På frågan om han kunde berätta om hur han arbetar sa Hannes Råstam:

– Det är inte lätt att beskriva sina metoder, jag tycker att jag lyckas hålla mig öppen. En ganska kaotisk arbetsprocess, som jag kombinerar med en rigid ordningsamhet.

– Du började sent med journalistik. Hur har det påverkat dig, frågade Inger Jalakas.

– Jag har varit i olika miljöer och det har gett mig en förmåga att möta många slags människor och prata med dem och vinna deras förtroende, sa Hannes och berättade att alla de nu prisbelönta reportagen har tagit lång tid att göra.

Länge drev SVT:s rättsavdelning linjen att storyn om Ulf inte höll vilket fick Hannes att lägga ner ännu större möda på att kolla alla detaljer. Han hade också åtskilliga möten med ansvarige utgivaren för Uppdrag Granskning, Nils Hanson, och tillsammans granskade de skrupulöst varje liten faktabit. Och resultatet blev, sedan den fällande domen hade överklagats, ett frikännande.

Just nu jobbar Hannes Råstam med Bofors och 80-talet, det ska bli en historisk dokumentär. Han blev mycket glad över priset och de 20 000 kronor som ackompanjerade det.

Efter prisutdelningarna följde ett fyllnadsval. Thorbjörn Fraenckel från JMG valdes in i styrelsen och han ersätter UllaStina Ewenfeldt från samma institution.

Det statliga stödet till kulturtidskrifter stod därefter i fokus, med Maria Wallin, redaktör för Socialpolitik, Malin Krutmeijer från Kulturrådets referensgrupp för kulturtidskrifter, Sigrid Reuterstrand som är ordförande för Sveriges Kulturtidskrifter och Cecilia Magnusson, moderat ledamot av kulturutskott, i panelen.

Helsingborgs Dagblads kulturchef Gunnar Bergdahl var moderator med rätt att understundom ta ställning i debatten.

Under det sista året har de nya villkoren kring tidskriftsstödet diskuterats. Villkor som innebär att tidskrifter inte behöver gå med förlust för att komma ifråga för stöd och att själva begreppet kulturtidskrift snävas in.

Under diskussionen uttalade Maria Wallin stor oro för framtiden, och berättade om osäkerheten om den framtida utgivningen.

- Det är inte någon förestående död vi talar om. Det fanns saker som behövde rättas till. Kulturrådet tyckte att regelverket var väldigt krångligt och hade länge velat få nya regler till stånd, sa Cecilia Magnusson.

- Vad händer med kulturbegreppet? Kultur är hur vi väljer att leva våra liv. Varför räknas teater och film, som berättar om hur samhället se ut som kultur men inte när man i tidskriftsform berättar om samtiden, frågade Maria Wallin.

Sigrid Reuterstrand befarade att små tidskrifter med dåliga resurser riskerar att slås ut. Malin Krutmeijer i referensgruppen kunde konstatera att det inte har varit någon anstormning av nya, bidragssökande tidskrifter.

- Det är svårt att producera en tidning när man inte vet om det kommer något stöd. Svårt också med distributionen när upplagan är för liten, sa Maria Wallin.

Hon menade också att det är viktigt att många små röster får höras. Gunnar Bergdahl ställde frågan om direktiven för kulturtidskrifter förändrades i samma anda som hela kulturpolitiken. Han påminde om att formuleringen att kultur ska motverka de skadliga kommersiella krafterna har tagits bort.

- Ett sätt att värdera kulturen kan också vara att värdera den i pengar. Kulturbudgeten har höjts, sa Cecilia Magnusson.

- Moderaterna har varufierat många olika värden, ansåg Gunnar Bergdahl

Siri Reuterstrand påpekade att kulturtidskriftstödet har legat på samma nivå i många år, 22 milj. Cecilia Magnusson sa avslutningsvis att alla förändringar ska följas upp och utvärderas.

Boken om kungen, Den motvillige monarken, har väckt stor uppmärksamhet under senhösten och en diskussion om publiceringen som följde på utgivningen var den sista punkten vid PK-mötet den 29 november.

En av författarna till boken, Thomas Sjöberg, mötte Pär-Arne Jigenius, f.d. Pressombudsman, i en diskussion som Erik Blix ledde. Rätt eller fel att publicera boken, frågade Erik Blix.

– Rätt sa Thomas Sjöberg, kungen och hans privatliv måst kunna granskas

Pär-Arne Jigenius ville hellre tala om själva publiciteten efter att boken kom ut. Han skrev i en DN- artikel i början av november att tidningarna som återgav innehållet i boken i stort uppslagna artiklar gjorde fel, om deras feghet att inte skriva om det som nu uppges ha varit allmänt känt innan de kunde åberopa en annan källa.

– Du har ju kritiserat grunden som boken står på. Hur har det påverkat diskussionen, frågade Erik Blix

– Tidningarna har publicerat uppgifter som inte har kunnat verifieras. Somt har varit känt sen flera årtionden och annat kan inte styrkas, sa Pär-Arne Jigenius.

Thomas Sjöberg underströk att det som står i boken inte är rykten utan fakta, som är styrkta av namngivna och icke namngivna personer. Stämpeln skandalbok sattes av en redigerare, och är inget epitet som de som skrev boken ville ha.

På frågan om vad han hade velat att diskussionen efter utgivningen skulle ha handlat om svarade Thomas Sjöberg att han och de andra författarna ville visa att vi har en monark som inte lever upp till sitt motto.

- Utan verifierade fakta går det inte att bedöma den saken, sa Pär-Arne Jigenius och gav som exempel på opålitliga källor gangstern i Stockholm som en av få källor som är namngiven.

Thomas Sjöberg sa att det är fel att misstro en person för att han blivit dömd i domstol, hans uppgifter har bekräftats från andra källor.

- Är det inte rimligt att vi synar kungen i sömmarna, sa Erik Blix

Det tyckte Jigenius, men vidhöll man måste kunna verifiera sina påståenden. Sjöberg sa att det är befängt att tro att han inte skulle ha belägg för uppgifterna i boken. Han sa också att ingen har fått betalt för att bli intervjuad.

Såväl diskussionsdeltagare som moderator tyckte att det finns en kungajournalistik som är svassande och beskyddande. I och med att boken har getts ut så kan medierna börja rapportera om kungafamiljen på ett sätt som andra länder gör. Pär Arne Jigenius framhöll att kungen år den enda människan i Sverige som inte kan gå i svaromål när uppgifter av den här typen publiceras.

Thomas Sjöberg ville inte utelämna sina källor. Han tycker också att public service borde lyfta på locket när det gäller kungens privatliv. Public service älskar istället att debattera debatten, menade han

Sammanfattningsvis ansåg Jigenius att man måste kunna styrka fakta bättre för att uppfattas som trovärdig, medan Thomas Sjöberg lika envist vidhöll att boken, som tagit lång tid att skriva, var väl underbyggd.

På frågan om vilken effekt publiceringen har fått blev svaret från såväl Jigenius som Sjöberg att den inte går att överblicka än.

Och därmed var det slut på debatterandet för kvällen, i varje fall i mer organiserad form.

Nästa PK-möte i Göteborg måndag den 17 januari 2011.

Hela debatten om kulturtidskrifter finns utlagd på Tidskrifsverkstaden i Västs hemsida:

http://tvvgbg.wordpress.com/publikationer/ljudfiler/debatter/

/Styrelsen PK Västra

Den 29 november delade PK Västra ut årets Stora pris. Hannes Råstam fick priset för att med stort tålamod, noggrannhet och lyhördhet samt med känsla för detaljer och förmåga att skildra komplicerade sammanhang i sina dokumentärfilmer för tv avslöjat tre av vår tids största rättsskandaler.

PK Västra delade också ut JMG-stipendium för examensarbete vid magisterutbildningen i journalistik vårterminen 2010 till Anni Alm. Hennes examensarbete har titeln ”Arbetsskadelotteriet” och skildrar hur rättsosäkert arbetsskadeförsäkringen tillämpas i olika delar av landet.

Inför julen delar vi ut julgåvor ur Fredbergska fonden. Statuterna för fonden är:

* att utdela fondens avkastning till behövande sjuka eller arbetslösa journalister, företrädesvis sådana som tillhöra Göteborgs samhälle, samt sådana journalisters efterlämnade oförsörjda änkor och barn.

Allt enligt det testamente från 1933 som reglerar fondens verksamhet. Numera skall fonder vara könsneutrala, det betyder att också änkemän omfattas.

Med tiden har allt fler av de som tidigare fått julgåvor fallit ifrån. Varmt välkommen att sända ett mail till pk.vast@telia.com om Du har förslag till mottagare.

Nästa PK-möte hålls måndag den 17 januari 2011. Som alltid räknar vi med spännande gäster och debatt.

/Styrelsen PK Västra

PK Debatt | måndag 29 november 2010 | kl. 18:00

Kom direkt från jobbet och mingla med kolleger innan debatten börjar!
Från kl. 17:00 serveras julbuffé och måltidsdryck för 100 kr/medlem (50 kr för studenter). Vegetariska alternativ finns.

Kulturtidskrifter hotas!
Vid årsskiftet snävas definitionen av ”kulturtidskrift” in. Vad händer med de kulturtidskrifter som mister stödet? Är rädslan för deras död överdriven?

Medverkande:
Malin Krutmeijer, Kulturrådet
Cecilia Magnusson (M), ledamot i riksdagens kulturutskott
Siri Reuterstrand, ordförande för Sveriges kulturtidskrifter
Maria Wallin, redaktör för kulturtidskriften Socialpolitik
Moderator: Gunnar Bergdahl

Dessutom:
För Sverige i tiden?
Var det rätt eller fel att publicera ”Den motvillige monarken”?
Författaren Thomas Sjöberg möter f.d. PO Pär-Arne Jigenius
Moderator: Erik Blix
Vem får PK VÄSTRAS STORA PRIS?
Vi kan lova ett möte med en av Sveriges ”hetaste” journalister.
Vem får årets JMG-stipendium?
PK Västra delar också i år ut stipendium för bästa examensarbete.
Dessutom blir det fyllnadsval i styrelsen.

Plats: Jazzklubben Nefertiti, Hvitfeldtsplatsen 6, Göteborg
Anmäl Dig senast fredag den 26 november till pk.vast@telia.com alternativt till Karl-Axel Jansson på 0705-388 753.

Missa inte heller: Måndag den 17 januari bjuder PK Västra in till 2011 års första debattkväll med spännande gäster! Mer information kommer senare.

Varmt välkomna önskar
Styrelsen PK Västra

Historien bakom Jackie Arklöv, mediernas roll i SD:s uppsving och tysthetskulturen efter mutskandalen i Göteborg – dessa tre ämnen lockade ett 90-tal till PK-kvällen 18 oktober.

I kvällens huvuddebatt om mutskandalen möttes Ulrika Blennius, kommunikationsdirektör i Göteborgs stad, och Janne Josefsson, SVT:s Uppdrag granskning, med Erik Blix som moderator.

Ulrika Blennius upplyste om den begränsning hennes roll har och hur regelverket ser ut. Nya chefer introduceras i den policy som bygger på offentlighetsprincipen och där öppenhet och tillgängänglighet mot medier ingår. Dessutom bedrivs ett kontinuerligt arbete.

”Jag samlar chefer med jämna mellanrum, och det var ganska uppenbart även innan att det behövde göras något. Det är uppenbart att det finns delar av vår organisation där man inte vet vilka beslut som är fattade”, sa Ulrika Blennius och tillade hon däremot inte kan beordra en förvaltningschef att ställa upp på en intervju. En chef för en förvaltning eller ett bolag är endast underställd sin styrelse eller nämnd.

Janne Josefsson noterade att de ansvariga inte bara gömmer sig bakom ett formellt regelverk utan också bryter mot det, och ifrågasatte om det ens var lagligt att använda sig av skattemedel för att hyra in vakter för att hindra Uppdrag granskning. ”Den frågan skulle du ha ställt dig efter en dag och kanske sagt att nej detta är inte rimligt” sa han till Ulrika Blennius.

Han pekade också på att kommunen visar en bild utåt, där företrädare för kommunen direkt hyllade öppenhet och whistleblowers, samtidigt som ett kommunalråd när hon trodde att kameran var avstängd sa att de är öppna mot alla utom mot Uppdrag granskning, eftersom de inte går att dribbla bort.

Ulrika Blennius: ”Självklart är detta inte i linje med vad vi står för precis som att agerandet från affärsområdeschefen för Göteborg energi är inte vad vi står för. Det är jätteallvarligt.” Några egna kontakter med affärsområdeschefen hade hon däremot inte haft. ”Det är en fråga mellan henne och hennes chef, jag har haft mycket kontakt med kommunikationschefen på Göteborg energi, det är så mina kontaktytor ser ut. Ansvarsutkrävandet följer linjen, jag är inte i en position där jag styr vad som händer med enskilda chefer.”

Finns det ett systemfel? Ja, det sitter i väggarna, tyckte Janne Josefsson och nämnde att han av Anneli Hulthéns stabschef Ann-Christine Andersson fått kommentaren att Uppdrag granskning ställer ”väldigt elaka frågor” och är ”taskiga”. Hur drivs den här stan, frågade Janne och vände sig till Ulrika:

”När jag ringde dig samma dag som det första programmet skulle sändas var du väldigt formell, men om det varit något krut i dig hade du sagt att du skulle ta reda på vad som hänt och säga din mening till dem. Du kanske då skulle ha satt dig själv på spel, men det är ingen som vågar det, det är likadant med journalisterna i den här stan. Det skapar ett samförstånd, ingen vågar sticka ut och man blir rädd. Kommunens inställning tror jag handlar om att man vill ha lugn och ro.”

Ulrika Blennius: ”Grundtanken i vår organisation är att informatören ska fungera som ett stöd till chefer, inte vara grindvakt som hos polisen där man har särskilda presstalesmän. Media har rätt till förstahandsinformation och ska hänvisas till den person som kan frågan bäst. Handlar det däremot om ansvarsutkrävande då är den ansvariga chefen skyldig att ställa upp. Jag hade till exempel en lång och animerad diskussion med Ragnhild Andersson (som fattat beslutet om vakterna, och sedan fick avgå).”

”Aha, det var sen hon sjukskrev sig”, noterade Janne.

***

Vad berättade vi journalister om Sverigedemokraterna, var den första fråga Kent Asp, professor i journalistik, fick av utfrågaren Åke Lundgren.

”De behandlades mer negativt än andra partier, det var mer negativt vinklar och man skrev mer om partiet, än gjorde intervjuer med företrädarna.”

Hjälpte medierna in SD i riksdagen? ”Nej, inte under valrörelsen. Men den negativa rapporteringen fick snarast motsatt effekt, eftersom den snarast bekräftade att medierna tillhör etablissemanget. Kvällspressen och morgonpressen var väldigt olika, där kvällspressen hade en mycket kritisk bevakning av SD, medan det mer var en tystnadens strategi som rådde i morgonpressen.”

Hur kan medierna ta SD för vad de är utan att särbehandla partiet?

Journalisterna har alltid det problemet med populistiska rörelser, det blir fel hur man än gör.

Kent Asp nämnde att inför förra valet upplevde många nyhetsredaktioner att de hade behov av en policy för hur SD skulle bevakas. Men det som redaktionerna i regel kommer fram till är att de journalistiska verktyg som finns är tillräckliga.

Tre ingredienser och rätt ugnsvärme krävs, enligt Asp för att ett parti som SD ska växa:

1. en latent opinion (”jag tror främlingsfientligheten är mindre i Sverige än i andra länder”)

2. ett ledarskap som tolkar opinionen (”SD har ett mycket mer professionellt partibyggande bakom sig än till exempel Ny demokrati hade, där Bert och Ian mer var entreprenörer”)

3. en plattform (”NYD skapades i medierna och i princip både skapades och lades det ner i direktsändning”).

Ugnsvärmen är beroende av ett opinionsklimat som är gynnsamt och där det finns politikermisstro och politikerförakt (”till det bidrog alla, politiker, folket, alltså inte bara medierna”).

Om Ny demokrati var en sufflé beskrev Kent Asp SD som ”nåt hårt, men ändå löst”, ett parti som kommer att finnas kvar, som nu får mer pengar och där företrädarna inte är några dumbommar.

Bland publiken höjdes ifrågasättande röster om det kan vara mediernas uppgift att stoppa ett parti och Janne Josefsson tyckte att det ingåtts en borgfred mellan journalister och det politiska etablissemanget. Han noterade att det som mest blivit en notis när 20 demonstranter hotat ta livet av en SD-politiker.

Kent Asp påminde om att debatten inte hölls under de förutsättningarna (Hjälpte medierna SD in i riksdagen? Hur kan medierna hantera högerextremister bättre? löd frågeställningen) sa att han själv räknat med att SD skulle komma in sedan han analyserade valet 2006 där partiet fick 2,9 procent.

***

Journalisten Magnus Sandelin som skrivit boken ”Den svarte nazisten” om Jackie Arklöv frågades ut av Karl-Axel Jansson och berättade bland annat om Arklövs barndom.

Han adopterades som 2-åring från Liberia till en familj i Västerbotten. Där klickade något i relationen när Jackie Arklöv var 7 och adoptivföräldrarna fick ett biologiskt barn. Jackie Arklöv blev stökig och blev agad från till 7 till 14 års ålder.

Även om det inte finns några ursäkter, tycker jag att gåtan Jackie Arklöv blir lite mindre gåtfull när man vet detta, sa Magnus.

”Jackie Arklöv verkar ha olika personligheter, en som lojal och hjälpsam, en bra kamrat, å andra sidan en grym torterare, en hatisk nazist, som jag tror är två sidor av samma mynt. I Bosnien torterade han fångar svårt och trodde att det förväntades av honom. Följsamheten går som en röd tråd och jag tror att han i grunden har en dålig självkänsla.”

Det tog två år av kontakter innan Jackie Arklöv ställde upp och Magnus har träffat honom tre gånger.

Vilket intryck ger han idag?

”Han verkar vara timid, lite blyg, artig, lågmäld, eftertänksam och lite skygg.

Efter elva år i fängelse har han nu tagit en magisterexamen i historia och sociologi och ägnat sina uppsatser om drivkrafterna för nazistiska rörelser, han försöker bygga upp en relation med sina föräldrar och han vill jobba med Exit, som hjälper avhoppade nazister. Jag tror att agan spelat stor roll för vem han blev, men det tror inte han själv.”

***

/Styrelsen PK Västra

Handelshögskolan Göteborg | onsdag 27 oktober 2010 | kl 18

Sveriges ende samvetsfånge har då tillbringat 3 321 dagar i eritreanskt fängelse utan vare sig rättegång eller dom!
Hur stark är egentligen diktaturen i Eritrea?
Vem eller vad kan förmå Eritreas president Isaias Afewerki att frige de politiska fångarna?
Har den ”tysta diplomatin” spelat ut sin roll?
Vilka påtryckningsmedel återstår för UD, Sveriges regering och riksdag?
Kan Lundin Mining och andra guldgrävare i Eritrea omvändas?
Skulle hot om strypt bistånd från EU ha effekt?
Hjälper en vädjan från kungen?
Dessa frågor och andra diskuteras och besvaras (?)

Medverkande:
Ingvar Carlsson, f.d. statsminister
Meron Estefanos, journalist och MR-aktivist
Carin Norberg, chef för Nordiska Afrikainstitutet
Samtalet leds av Björn Tunbäck, Reportrar utan gränser

Vid mötet presenteras även 2010 års Dawit Isaak-pristagare. Priset delas ut för ”ett angeläget journalistiskt arbete som utförts trots hot eller påtaglig risk”.

Plats: Volvosalen, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet, Vasagatan 1, Göteborg
Anmälan: Alla välkomna! Ingen föranmälan.

Varmt välkomna önskar
Styrelsen PK Västra
Reportrar utan gränser
Utrikespolitiska föreningen, Göteborgs universitet